Jag kånkar och bär. 20 kilo hundmat tar man inte bara på en höft, inte när man är otränad, liten och tjej!
Säcken ska först bäras till kassan i butiken, omilt ställer jag ner den, när jag ska betala, och jag hör hur hundmatskulorna rasslar inuti, pang, så står den på golvet.
Betalar, och lyfter upp säcken i ena hörnet, tur det finns ett hörn att ta i, släpar/bär den ut till bilen, och hivar in den i bagaget. Hör återigen hur det rasslar där inne!
Väl hemma, så drar jag ut den ur bagaget, tar den under armen, det bildas en midja på den, hundmatskulorna far åt olika håll, men jag lyckas få jämvikt och de ligger stilla.
Öppnar dörren, möts av tre svansviftande hundar, modell större, de vill hälsa på matte, återigen, åker säcken i golvet, och får ligga där medan hälsningsceremonin klaras av, en och annan tass, råkar nog trampa på den. Bär den till köket, kämpar lite för att öppna, den är stark!
Tömmer ur innehållet i här för avsedd fodertunna, och slänger säcken ner i källaren, där den blir till soppåse, för kassor och skräp vid panna, innan den slutligen eldas upp.
Funderar lite på hur jag egentligen hanterar min säck, det är en minst sagt omild behandling, förflyttningar hit och dit, och innan den hamnade hos mig, säkerligen att antal lika omilda behandlingar…
Tur vi jobbar med att hela tiden ha koll på papperskvalitén, vid vår produktion, från nyfiber, görs ju det starka säckpapper som jag möts av med jämna mellanrum, och som jag hanterar ovarsamt.
Nu ska jag ge hundarna mat, de har fått vänta en stund!
Lotta Andersson-Widin
Billerud AB Gruvöns Bruk
